Vårfix

Igår lämnade vi Higgins hos mina föräldrar för att åka till torpet och elda lite. Dels är ju Higgins faktiskt konvalecent, och sen skulle det inte bli mycket arbete för min del om han varit med, jag hade ju fått gå och passa på honom hela tiden. Nu kunde jag både hjälpa till att elda samt gå runt lite med kameran.

Elda gammalt gräs, grenar och annat får man ju passa på att göra innan det blir för torrt i markerna, och än är det långtifrån torrt därute. Det var lite spännande att se om vi skulle kunna ta oss fram hela vägen eftersom det var rejält med gyttja och lera sista biten av vägen. Men vi tog oss fram.

När man är ute och fixar blir man ju fikasugen, och vi hade mackor och annat med oss. Plastmuggar fick det bli eftersom det är lite onödigt att dra på vattnet i torpet bara för en dag, då är det smidigare att fuska med engångskoppar. Nya utemöblerna var verkligen till belåtenhet, men vi hade inte tid att sitta så länge.

Vi var ju som sagt där för att elda, och innan vi satte igång med det såg vi självklart till att ha fått igång vattenpumpen från bäcken samt att vi hade vattenslangarna redo. Det nästan roligaste på hela dagen var det att min mobil ringde. Nu är ju inte ringandet i sig så himla roligt, men till saken hör att vid torpet finns nästan ingen mobiltäckning öcerhuvud taget. I bästa fall har man en pinne på den där stapelgrejen. Men plötsligt kände jag alltså i bakfickan att det vibrerade lätt, och så började det ringa. Tog förvånat upp telefonen och kände inte igen numret på displayen. Nu var inte det så himla konstigt, tjejen som ringde visade sig nämligen ha ringt fel...