2011-07-28

Higgins och Addisons sjukdom - långt och rörigt inlägg

För några veckor sedan började Higgins dricka och kissa osedvanligt mycket. Det blev stoooora sjöar som skulle kunna vara kissade av en Rottweiler varje promenad. Sen började han kissa inne om nätterna och något var ju uppenbarligen fel så jag tog honom till veterinären här i stan. Veterinären kollade igenom honom, klämde på prostatan, tömde analsäckar och det togs blodprov och jag fick jaga honom runt utomhus med en rondskål för att försöka få ett urinprov. Proverna såg i det stora hela bra ut visade det sig när vi suttit och väntat på det slutliga resultatet. Det var inte diabetes som man kanske kunnat tro, blodproverna såg bra ut men det var en förhöjd andel vita blodkroppar i urinen. De vita blodkropparna klumpade ihop sig och såg inte helt bra ut sa veterinären. Det kunde tyda på någon infektion eller något med njurarna så jag råddes kontakta Strömsholms djursjukhus för ultraljudsundersökning av njurar och urinvägar.

Den 21 juli åkte vi till Strömsholm för den bokade tiden strax efter lunch och vi kom inte hem förrän sent på kvällen. Först fick vi träffa en veterinär som lyssnade, klämde och kände på Higgins samt frågade en massa frågor. Det togs nya blodprov och sen fick vi sätta oss och vänta på ultraljudet som skulle göras av en annan veterinär. Då hade även Higgins mage blivit rakad inför undersökningen och vi kunde se hur röd och irriterad han var i ljumskar och på magen. Han hade nämligen slickat sig en massa där de senaste veckorna. Självklart inte under dagtid utan vi har vaknat på nätterna ibland av att han legat och slickat sig och vi har sagt åt honom att sluta.

Ultraljudet som togs ser ut så här och säger inte mig så mycket, men vi fick det förklarat för oss. Njurar och urinvägar såg bra ut, men det finns en förändring vid njuren, troligen en tumör. För att ta reda på det måste man sticka in en nål och ta ett prov, men för att göra det måste hunden ligga helt stilla vilket inte är säkert att den gör utan lugnande eller nedsövning. Nu hör till saken att veterinären vi träffat tidigare hört ett blåsljud på Higgins hjärta och sen är han ju snart 11 år så då äinnebär lugnande och nedsövning en risk. Vi fick gå ut och vänta en stund igen medans ultraljudsspecialisten sökte upp och pratade med den första veterinären. Higgins blev lyssnad på igen och sen fick vi gå in i ultraljudsrummet igen, då hade veterinärena kommit överens om att det inte skulle göras något test på tumören utan enbart tas ett sterilt urinprov. Det togs också med nål genom "magen" men urinblåsan ligger väl bättre till än tumören och det gick snabbt. Sen fick vi ta ut Higgins så han fick kissa innan vi gick tillbaka in igen.


Så var det dags för ännu ett besök hos veterinär nr 1, och hon sa då att proverna visade på att en diagnos kan vara Addisons sjukdom som är en hormonsjukdom. För att kunna säkerställa diagnosen behövdes nya blodprover för en ATCH-stimulering. Då tas först ett blodprov som visar hur mycket kortison hunden normalt har i blodet och sen injeceras något som heter ATCH. Efter det får man vänta 1,5 timme innan nästa blodprov tas, och det ska då inte tas i samma ben som det första blodprovet. Vi blev tillfrågade om vi ville vänta kvar eller om Higgins skulle läggas in över natten, men vi bestämde snabbt att vi hellre väntade. Det var tur att vi hade smörgåsar med oss, men vi hade väl inte direkt tänkt ha picnic i väntrummet på djursjukhuset. Under tiden mellan mellan de bägge blodproverna och svaret på testerna - som vi inte fick förrän efter 20.00 på kvällen - låg Higgins med dropp i ena frambenet för att vätska upp honom. Det han dricker rinner liksom rakt igenom kan man väl säga. Den första veterinären kom och pratade med oss innan hon gick av sitt pass och hon förklarade lite om Addisons men också det här med tumören, de vill inte gärna göra något åt den med tanke på hans blåsljud och hans ålder, så det flög ju en del tankar genom huvudet där vi satt och väntade.

Higgins låg tålmodigt och väntade med droppet i frambenet, det var först mot slutet som han började bli otålig. Han hade inte fått något att äta sen kvällen innan, och så var han säkert kissnödig också. Till slut kom veterinären som hade kvällspasset och så skulle vi gå igenom resultatet. Först bad vi henne ta bort droppet så vi kunde ta ut den stackars kissnödige Higgins, kanylen fick vara kvar i benet så länge. Väl ute kissade Higgins i princip bort en rabatt....sen kom problemet att få honom med in igen, det hade han inte så himla stor lust med kan jag väl säga.

Väl inne igen så fick vi reda på att testerna som gjorts visat att Higgins har Addisons, och vi bestämde att vi behandlar honom mot det till att börja med. Eventuella andra problem får vi ta tag i när och om de kommer. Behandlingen är två sorters medicin, den ena heter Florinef och används för behandling av sjukdomar i binjurarna som exempelvis Addisons, och den andra medicinen heter Prednisolon och är ett kortisonpreparat. Den förstnämnda medicinen står med på SKK:s lista över dopingpreparat så det är ju tur att Higgins inte ställs ut eller tävlar, då hade han inte fått vara med!

Higgins fick första dosen medicin fredagen den 22 juli, och redan dagen därpå märkte vi en skillnad. Han var  piggare än tidigare. Galen har han ju alltid varit...Vartefter dagarna gått har han blivit piggare, och visst kissar han ännu inne om nätterna, men det är inte lika mycket, oftast bara en pöl per natt och det kan man stå ut med. Nog för att det är lite trist att skura köksgolvet varje morgon, men vad gör man inte! Tur är att han tycks komma ihåg att tidningar utlagda på golvet innebär att man ska kissa på dem, varje kväll täcker vi dlear av köksgolvet med dagstidningar, och nästa morgon är det alltid lika spännande att se hur många vi kan återanvända nästkommande natt. Det här med innekissandet är inte ens säkert att det har med Addison att göra, så det kanske vi får dras med.

När man påbörjat behandlingen mot Addison så ska det tas nya blodprover inom en vecka för att se om doseringen av medicinen är korrekt, och vi var och tog ett sånt blodprov imorse. Veterinären ringde ett par timmar senare och meddelade att värdena såg bra ut och att doseringen verkar vara rätt på en gång. Hon kommer att ringa mig igen om ett par veckor för att följa upp om Higgins fortfarande mår bra. Sen i framtiden gör man uppföljande tester ungefär en gång i halvåret för att se att doseringen är korrekt.

Nu kan man väl säga att Higgins är som han alltid varit, lika pigg och galen, bilderna här kommer från igår då vi var till torpet och han fick rumla runt lite som han ville. Gräsänglar stod högt på schemat! Vi har ju gått och tänkt att han varit trött och inte velat gå något längre på grund av värmen, men troligen är det Addison som har ställt till det. Veterinären sa idag att han kan ha gått runt länge med sjukdomen, men symptomen är så diffusa att det är svårt att verkligen få rätt diagnos. Tydligen är det också så att diagnosen inte var helt självklar att ställa i och med Higgins ålder, tydligen brukar man märka det i yngre år.

Nu vill Higgins gå långa promenader, och vi får faktiskt hålla igen för han vill gärna gå längre än vi tänkt oss, så medicinen har gjort sin verkan. Det är ju kortison i en av medicinerna så den röda irriterade magen där han slickat är borta och ser helt bra ut igen. Han är hungrigare än han var för bara någon vecka sedan och det har allt blivit lite valpkynne på honom.  

Vi nöjer oss med att behandla hans Addison och så får vi se hur det går. Den där tumören finns, men det verkar för osäkert bara att genomföra testen om den är godartad eller elakartad och om det sen krävs vidare behandling....

Som det är nu så mår ju Higgins trots allt bra tack vare medicinen, och en lycklig och glad hund är guld värt.

Själv vet han väl inte så mycket om sin sjukdom annat än att han blivit släpad till veterinären alltför ofta på senaste tiden och att de stuckit honom med nålar och pillat honom i rumpan och rakat bort päls och så har han självklart fått för lite godis! Men så har det ju alltid varit, alldeles för lite godis och kex...

Fakta om Addisons sjukdom har jag dels tagit ur minnet av vad veterinärerna förklarat och sen har jag läst på nätet, bland annat här.


14 kommentarer:

Bonnfrua sa...

Inte visste jag att hundar kunde få addison. Men så skönt att de hittade anledningen till Higgins försämrade hälsa så att han kan få medicin.
Vi människor kan bli "höga" av cortison med ökad aptit och massor av energi, kasnke har Higgins fått den "biverkan" också???

Önskar er en bra fortsatt sommar

Jenny sa...

Stackars, stackars, stackars Higgins! :( Hoppas han slipper krångel nu och medicinen får honom att må bra framöver, symptomfri. Stor kram till er båda (alla tre? vet ju inte om nye flyttat in med er ;) )
Kram!

Göran sa...

Stackars liten. Hoppas verkligen att medicinen gör det den ska.

Susanne sa...

Det är som du skrev på Twitter att man inte kan förbereda sig på sjukdom vare sig hos människor eller husdjur. Det blir alltid en chock men jag är så glad att Higgins piggat på sig och får må bra ett tag till. Han ser nöjd ut på bilderna. :-)

Ingrid sa...

Oj vilken tur att han fick behandling. Det där tror jag nog kan gå vägen han är ju ännu inte så gammal. I alla fall inte i jämförelse med vissa andra svarta herrar ;0)

Vi håller tummarna för honom så klart :0)

~Ingrid

Yvonnes bärbara blogg sa...

Bonnfrua: Jodå, även hundar kan drabbas av Addison. Inte helt omöjligt att Higgins fått ökad aptit som biverkan, men det är ju bara bra med tanke på hur långa promenader han vill gå!

Jenny: Det verkar ju som att doseringen blev rätt på en gång, så det är bara att hålla ögonen öppna och se om det dyker upp några förändringar.

Göran: Det verkar som att medicinen gör det den ska, han är bra mycket piggare än när du träffade honom senasst! :)

Susanne: Nä, förberedd är man aldrig, men det är skönt att det löste sig så bra den här gången. Nu vet vi ju vad vi har att se upp med. Och han är mycket nöjd, förutom då det där med för lite godis och kex.

Ingrid: Ja, det var tur att det upptäcktes vad det är han drabbats av, och han är ju inte gammal i jämförelse med vissa andra... ;0)

Bibbi sa...

Men lilla hjärtat..Vad jobbigt han måste ha haft det. Vilken tur de hittade av rätt medicin direkt. Syns på bilderna hur mycket piggare han är nu.
Det är fruktansvärt jobbigt när djuren blir sjuka. Må vi hoppas han inte har någon elak tumör. Han va då så fantastiskt duktig på mottagningen, hoppas du kompenserat med go'bitar efteråt...
Gosa ordentligt på honom från mig:-) Hoppas ni nu bara får vara pigga och njuta resten av sommaren.
Kramen

Yvonnes bärbara blogg sa...

Bibbi: Vi har ju märkt att han är mycket piggare nu, den trötthet vi trott berott på värme och ålder har inte bara berott på det har vi förstått nu. Med medicinen nu så mår han bra, och jag hoppas han kommer att göra det länge till! Självklart har han blivit kompenserad för alla hemskheter han utsatts för! Fast inte tillräckligt då om du frågar honom...

Lisa sa...

Stackars Higgins, inte kul att vara sjuk. Men skönt att medicineringen hjälper och att han mår bättre.
Fina bilder på honom. :)

Ha det gott!

Yvonnes bärbara blogg sa...

Lisa: Nä, inte roligt att vara sjuk, så det är skönt att medicineringen gör nytta!

Renathe Schneider sa...

Men, hur har jag missat det här inlägget?
Visserligen har jag ju fått den mesta informationen ändå genom twitter men det var intressant att läsa det här.
Så duktig han var hos veterinären!!!!

Yvonnes bärbara blogg sa...

Renathe: Han var verkligen jätteduktig!

Gun sa...

Stackars Higgins, vad tråkigt! :(

Yvonnes bärbara blogg sa...

Gun: Jo, fast med medicinen mår han i alla fall bra. :0)