Brand

På grund - eller tack vare - någon inställning jag råkade ha på kameran ser det ut som det brinner bakom Higgins. Det gjorde det inte. Bilden tog jag på julafton hemma hos min syster med familj. De hade väldigt många stearinljus tända i vardagsrummet, men brann gjorde det definitivt inte. Annat än i ljusvekarna.


Sen måste jag ju nämna det här med raketer och smällare igen. Det har fortfarande varit relativt lugnt på den fronten här i stan, men något mer än igår. Imorgon blir det stora provet, jag får försöka se till att vår första promenad för dagen blir extra lång, då ska Higgins klara av resten av dagen om det så bara blir korta spatserturer runt kvarteret eller bara rakt över gatan. Sen får jag hålla mig vaken till långt efter midnatt för att han åtminstone ska få kissa innan sovdags. Sen blir det tidig uppstigning på nyårsdagen för att få en extra lång promenad i lugn och ro. Såna som har hållit på och smällt fyrverkerier och eventuellt kan ha några kvar brukar inte vara uppe speciellt tidigt på nyårsdagen nämligen.

Det har varit väldigt många reklamblad från olika ställen som säljer fyrverkerier, allt från ÖB och Plantagen till specialaffärer och tillfälliga försäljningsställen. Sanslöst egentligen hur många olika typer av oljudsförande saker det finns, och i alla möjliga prisklasser. Det billigaste jag sett kostar 10 kronor och för det får man 50 miniraketer. Sen finns det något som heter Visselbang, och hur de låter kan man ju enkelt gissa sig till. Man kan köpa "Crackling balls" som tydligen är 60 blixtrande knatterskott. Jag har en viss känsla för hur såna låter också, och om det är som jag tror låter de som de smatterband som smällde var 10:e minut när de grävde fram döda från rasmassorna efter jordbävningen i Kina tidigare i år. Att de användes i Kina fick jag veta när jag slötittade på nyheternas årskrönika tidigare ikväll.
Överhuvud taget så är beskrivningarna av de olika fyrverkerierna hemskt irriterande: "70 skott blandade kometer, knallar och tjut", "grova missiler med stjärnkrevader och knallar", "sorterade krevader med crackling och kulörta svansar", "seriekopplade stjärn- och palmbomber", "tjutande missiler och kraftiga knallar och krevader". Nu när jag satt och tittade i de irriterande annonsbladen med olika beskrivningar hittade jag just något som heter Zombieskott och det beskrivs som smatterband med blixteffekter. Kanske var det såna de använde i Kina...

Snart är det 1 januari och då har vi förhoppningsvis genomlevt nyårsafton utan alltför svåra men trots alla "knallraketer med tjuteffekt" och "seriekopplade tjutraketer med knall"... Kunde inte alla som är så himla förtjusta i smällande raketer få åka på en veckas praktik i något krigshärjat område? Kanske skulle de få nog av smällandet då.

Snart nyår

Hittills har det varit förvånansvärt lite smällande med raketer. I alla fall med tanke på att försäljningen inför nyårsfirandet började för några dagar sedan. Tidigare år har det smällt mest hela tiden från dagarna innan jul till ett tag in i januari, men i år har vi haft tur i min del av Eskilstuna. Det har inte varit lika hemskt som tidigare, och jag hoppas verkligen att det fortsätter på samma låga nivå. Visst har det varit smällar, och Higgins blir arg och skäller om vi är inomhus, men är vi ute så blir det en annan sak. Då tar det först tvärstopp, antingen står han blick stilla och väntar på nästa smäll eller så lägger han sig ner. Sen när han väl bestämmer sig för att vi kanske kan röra på oss ändå så sätter han en faslig fart, och då ska vi hem så fort det bara går. Ingen tid att sniffa längs med vägen, ingen tid att lyfta på benet även om vi precis kommit ut genom dörren.

Har han hört smällar innan vi ska gå ut så vill han helst inte följa med alls, då får jag först ägna mig åt att locka ut honom i hallen så att jag kan få på honom koppel och reflexväst. Sen när vi kommit ut på gatan är det bara att med bestämda steg gå åt något håll och hoppas på det bästa, det vill säga att det inte smäller. Jag måste ändå säga att cd’n jag köpte tidigare i höstas med ljud av fyrverkerier, skott och åska har gett lite resultat i alla fall. Det är inte en riktigt lika panikslagen hund jag har med mig ut nu som jag haft tidigare om åren, men det ska inte behöva vara så här!

Varje år vid den här tiden går debattvågorna höga, för eller emot fyrverkerier, och det är förvånansvärt många som verkar tycka att det hör till de mänskliga rättigheterna att skjuta iväg fyrverkerier. Många av dem som förespråkar fyrverkerier verkar helt sakna empati och förståelse för andra. De har åsikter som att hundar som är skotträdda måste ha ett genetiskt fel och borde avlivas, ägarna till skotträdda hundar har klemat bort sina djur, några tänker fortsätta skjuta raketer så länge inte alla hundägare plockar upp efter sina hundar, eftersom det bara är nyår en gång om året kunde alla med rädda hundar stanna inne … Listan på idiotiska kommentarer och åsikter kan göras lång. Men som sagt, empatin och förståelsen verkar helt saknas hos många som har åsikter.

Att det inte bara är hundar som mår dåligt verkar gå folk förbi, det finns andra djur som lider, tänk bara på de vilda djuren! Det finns människor som av olika anledningar mår dåligt och blir rädda av smällar. Miljön mår inte bra av raketer. Det som är mest synligt där är väl hur mycket skräp det blir! Inte är det de som skjutit upp raketerna som går och städar inte.

Smällarupproret!

Mitt i gatan

Varför stannar folk mitt på övergångsställen och börjar prata när man stannat för att släppa över dem?

Dan före dopparedan

Igår fick jag syn på följande lapp uppsatt på en lyktstolpe:

"Parkera gärna här. Du får inga böter. Ingen bryr sig om denna plats. Du ser hur det ser ut. Aktionsgruppen för vettig parkering i Eskilstuna"

Den eller de som satt upp ovanstående lapp vid parkeringen framför vårdcentralen här inne i centrum har ju en poäng. Det är bara en stor tom ful plats nu, och har varit så sen i juli då parkeringen las ner. Det är ett privat företag som äger marken, och de ska visst börja bygga något där, men inget har alltså hänt sen i juli. Annat än när Guif spelar match i sporthallen, då har jag sett att det är folk som parkerar där fast att det egentligen inte är en parkering längre.

Idag har jag slagit in mina julklappar, det var visst 10 stycken totalt, och det tog mig ca 2,5 timme. Då skulle man ju kunna tro att det är väldigt avancerade inslagningar, men om man säger så här: Det är himla tur att jag inte har jobb som paketinslagare i någon affär! Jag slår alltså in hemskt långsamt och inte det minsta avancerat! Bara papper, tejp och snöre rakt av. De eventuella veck som är i pappret är absolut inte planerade veck utan helt spontana. De har alltså mer eller mindre hamnat där av misstag. Men alla saker blev till slut inslagna så nu är allt klart inför morgondagen.

Skit också!

OM det vore så att jag tyckte det var roligt att trampa i hundbajs är jag ganska säker på att jag i så fall skulle föredra min egen hunds högar. Då skulle man ju kunna tänka sig att det var därför jag plockade upp efter honom. Liksom en sorts insamling att ta fram när jag får långtråkigt.

MEN jag tycker verkligen inte det är roligt att trampa i hundbajs! Vare sig i min egen hunds eller i någon annan hunds. Anledningen att jag skriver om det här är väl ganska enkelt att gissa. Just det, jag trampade i hundbajs på promenaden i kväll. Två gånger, och jag märkte bara en gång. Det var strax efter att vi påbörjat kvällspromenaden som jag satte högerfoten mitt i en jättehög. Fick naturligtvis ett utbrott men tänkte samtidigt att det väl var bra att det var snö, då kunde jag ju försöka rengöra kängan längs med vägen. När vi kom in från promenaden fick jag se att jag var hundbajs även under den vänstra kängan. Suck! Efter att ha tagit av Higgins kopplet och torkat hans tassar så tog jag in kängorna en efter en i badrummet och sanerade dem. Väldigt bra med Goretex-kängor som man kan duscha av. Efter det så sanerade jag badkaret.

ATT det ska vara så svårt för vissa hundägare att plocka upp efter sina hundar. Jag är ganska säker på att inte de heller tycker det är roligt att trampa i hundbajs, men varför ska det då vara så svårt att plocka upp? Tycker de att det är genant eller är det för ansträngande?

Vinterns skor

Tidigare i höstas så frågade mina föräldrar mig om jag skulle vara tvungen att köpa nya vinterkängor den här vintern. Detta efter att jag på grund av ett felköp fått lov att köpa två par lite kraftigare skor som var bra att promenera med och som klarade smuts och väta. Det felköpta paret skor gav jag till min syster. Några vinterkängor skulle jag inte behöva köpa för det hade jag ju gjort till förra vintern.

För några veckor sedan kom första snön, och då tyckte jag det var dags att ta fram vinterkängorna. När Higgins och jag går på promenader är det inte alltid vi håller oss till de upplogade gångvägarna, och gör man inte det är kängor nödvändiga. Jag promenerade glatt på i mina kängor men började inse att det nog inte var förra vintern jag köpt nya, det måste varit vintern innan. Jag kom fram till det genom att titta på snörena. Det framgick tydligt att de var mycket nyare än kängorna, och när jag tänkte efter så kom jag ihåg vilka problem jag hade förra vintern att hitta kängsnören! Men jag var ändå övertygad om att jag skulle klara hela vintern med dessa kängor.

När Higgins och jag gick ut vår tidiga kvällspromenad i fredags så var det väldigt slaskigt och blött. Efter en stund så kom jag på att det kändes lite konstigt om högerfoten. Den kändes liksom blöt? När vi kom in efter vår nästan timslånga promenad och jag tog av mig kängorna visade det sig att min högerfot var totalt genomsur. Vid närmare inspektion av högerkängan visade det sig att det blivit en spricka i den svetsade kanten av sulan, och det var där allt vatten sipprat in.

Igår morse var det lite kallare än kvällen innan, så det som varit slask då hade fryst till. Jag hade satt på mig mina skor jag gått i tills jag tog fram kängorna och blev i alla fall inte blöt om fötterna, men jag fick lov att ta det lite försiktigt när jag var uppe och gick i snön.

Efter Higgins och min promenad åt jag min frukost och läste tidningen och lite senare gav jag mig ut för att skaffa nya kängor. Mina föräldrar hade koll på att Din sko hade rea på Goretex-kängor, så det var dit jag styrde mina steg. Provade två olika modeller och slog sen till och köpte ett av paren. Jag tror jag var på stan i drygt 20 minuter ungefär, det är ju en himla tur att jag bor i centrum!

Nu har jag gått resterande helgpromenader i mina nya kängor och de är sköna att gå i. De är väldigt lätta och väldigt mjuka till skillnad från mina tidigare vinterkängor. Det är lite som att gå i strumpor. Eller kanske mockasiner.

Körning

Idag på väg hem från veckohandlingen hamnade jag bakom en bilist som körde väldigt sakta, det gick knappt 30 där det var 50. Hemskt irriterande! Jag åkte bakom en stund och muttrade ilsket om sölkorvar ute på vägen. Sen kom jag att tänka på min lillasyster. Hon tog körkort för sisådär 20 år sen men sen dess har hon knappt kört något. Sitt körkort har hon mest haft som id-kort, något som jag påpekat så fort jag kunnat. Men min syster har ryckt på axlarna och sagt att hon ändå inte tycker om att köra bil och att hon ofta undrat varför hon ens brydde sig om att ta körkort. Jag som verkligen tycker om att köra bil har haft lite svårt att förstå varför man har ett körkort utan att vilja köra,

Sen snart två veckor tillbaka är min syster ägare till sin första egna bil, något som hon och hennes man diskuterat under en längre tid innan köpet genomfördes. Vi övriga i familjen blev förstås väldigt överraskade, men tycker väl samtidigt att det verkligen är på tiden att syrran börjar köra! Efter att knappt kört något under alla år hon haft körkort så tränar min syster på körningen, och vad jag förstår så går det riktigt bra. Jag har via mail sagt åt henne att ta det lugnt och inte låta sig stressas av sura medtrafikanter.

Idag betedde jag mig lite som såna där sura medtrafikanter som jag sagt åt syrran att inte bry sig om. Fast det enda jag gjorde var att muttra ilsket för mig själv, jag körde inte upp och la mig precis i bakändan på den långsamkörande bilen. Från och med nu har jag lovat mig själv att jag ska försöka att inte bli irriterad på folk som kör sakta. Även om det inte är min syster jag ligger bakom så kan det vara någon som precis som hon inte kört på många år. För att då bli en säker bilförare hjälps man inte av medtrafikanter som stressar en.

Det är ungefär samma väder idag ...

... som för åtta år sen. Då var det nämligen också en väldigt regnig decembermånad. Det var faktiskt ännu regnigare då jämfört med nu, jag fick lov att önska mig gummistövlar i julklapp, och det var precis vad jag fick också. I förskott. Hur jag kommer ihåg det? Enkelt! Jag hämtade hem Higgins den 2 decmeber 2000. Då var han ungefär 3 månader och nästan rumsren. Nu är han 8 år och har varit helt rumsren länge, och just nu ligger han i soffhörnet bredvid mig insvept i en stor filt. Det är en sån dag idag då han knappt hunnit torka mellan promenaderna, och det här med att var blöt är inte riktigt hans grej om man säger så.

Papper, snören och etiketter

Nu är jag förberedd. Jag har 12 meter julpapper, en stor rulle silverfärgat snöre och 40 juletiketter. Undrar hur många varv papper och snören jag ska vira runt varje grej jag har att slå in? Fast det är klart, sånt här möglar ju inte så jag kan ju använda mitt förråd i några jular till.

Mjölk?

Kvällspromenaden med Higgins var som att promenera i mjölk. Med andra ord var det dimmigt. För er som känner till Eskilstuna; vi promenerade längs med ån på samma sida som Statt, teatern och Harrys. Om inte Klosters kyrka varit belyst hade man inte sett kyrkan alls. Nu kunde man skymta det röda teglet lite svagt, de svarta taken på tornen syntes inte överhuvud taget.