2012-10-05

Jag som var så emot...

Ibland är man - i alla fall jag - emot saker bara för att "alla andra" håller på med/har/tjatar om något. För mig var Instagram länge en sån sak. Ända tills häromdagen faktiskt. Nu kan det vara så att jag fastnat för det, åtminstone för stunden.

För er som inte vet vad det är, Instagram kan man väl säga är en typ av fotobloggande/fototwittrande. Man laddar ner en app till sin smartphone - sen några månader kan även vi som vägrar iPhone instagramma - och sen är det bara att sätta igång. Efter att man gjort sedvanlig registrering förstås. Sen tar man sina bilder med telefonen, kanske trixar lite med att ändra utseende på bilden man tagit genom att använda sig av de olika filter som finns tillgängliga och sen om man kommer ihåg kan man lägga till hashtags - de här # små staketen alltså - innan man säger åt appen att man är färdig. Då laddas bilden upp och så har man delat den med hela världen. Eller i alla fall sina eventuella följare eller andra man tvingar dit via länkar på twitter. Samtidigt som man laddar upp bilden kan man dela den med andra ställen som twitter och Flickr. Från Flickr kan man sen dela med sig av det hela till sina bloggläsare också. Precis så som jag gör nu med andra ord.

3 kommentarer:

Eva Trillian sa...

Det är kul :) I perioder! Men det är ju inte fel det heller!

Ingrid sa...

Jag tillhör de som vägrar både twitter, instagram och facebook :0)

~Ingrid

Yvonne L sa...

Eva T: Det var roligare än jag trodde, jag gillar ju bilder...

Ingrid: Jag vägrar fortfarande facebook, ser verkligen ingen anledning till att skaffa det! Men twittrar gör jag. Och nu instagrammar också. :)