2012-08-15

Den lille inspektören

Semestern har ju delvis tillbringats med att bygga frigga på landet och måla den. Inte Higgins roligaste, men han har varit duktig ändå, hållit sig på tomten och legat inne i köket för sig själv ibland. Men så har man tittat upp och då har det ibland varit så här.


Higgins sitter en bit ifrån och stirrar tålmodigt och verkar försöka komma på hur han ska få vår uppmärksamhet...


...han funderar fortfarande, och om man då gör minsta ansats till att böja sig ner...


...kommer han direkt småspringande för att få lite kärlek. Oavsett hur mycket färg man har på sig eller hur mycket man bär på ska man enligt Higgins släppa allt och bara klia på honom. Trots allt så trivs han faktiskt rätt bra därute vid torpet.

Den nya doseringen av hans mediciner mot Addisons verkar fungera utmärkt. En halv tablett kortison varannan dag, och fem Florinef varje dag. Nu är det lite drygt ett år sedan han fick sin diagnos, det var den 21 juli 2011 vi tillbringade en hel dag på Strömsholms djursjukhus med en massa undersökningar. Det mesta har ju gått väldigt bra, han svarade snabbt på medicineringen och proverna har sett i stort sett bra ut sen dess. Vi har ju fått justera medicineringen några gångar men annars har det varit mest bra. Men så har vi ju då haft många veterinärbesök sen i mars då han blev magsjuk och så dålig att han fick ligga inlagd på Strömsholm. Tre nätter låg han kvar där innan han fick komma hem. Sen gick det väl en månad ungefär och då var det näsblod som ställde till det.

 Under hela våren har vi ju annars sprungit minst en gång i månaden för nya blodprover och väntat på att värdena skulle stabiliseras så pass att veterinären kunde söva honom för tandrengörning och borttagning av några åldersknölar. Den 12 juli var det så dags för det ingreppet och vi fick återigen en konvalacent, nu sex tänder fattigare. Nu är det "bara" medicinering för Addisons som vi har att tänka på, den är livslång, och det ska väl tas nya blodprover framöver men jag hoppas de ligger rätt långt fram. Hittills i år ligger kostnaderna för Higgins sjukhusvistelse, operation och alla blodprovstillfällen på drygt 42000 kronor. Då har jag inte räknat in vad hans mediciner kostar.  Eftersom han är en gammal hund så har man inte så stor hjälp av försäkringen man betalat in till genom åren och knappt utnyttjat, men 10000 kronor har de tagit i alla fall.

 Han har fått börja äta nytt foder också, ett specialfoder för hundar det inte går att borsta tänderna på och det går faktiskt inte att göra med Higgins. Vi har försökt flera gånger genom åren men det slutar bara i sura miner och brottningsmatcher. Nya fodret är stooora hårda bitar som han alltså måste tugga ordentligt. Jag är övertygad om att mitt lilla kexmonster tror att det är kex vi ger honom morgon och kväll. Han kastar sig över skålen och tuggar i sig de stora bitarna med en glatt viftande svans. Nu sägs det ju att cockrar överlag äter mycket och gärna och precis vad som helst, men Higgins är lite annorlunda. Det tog mig flera år att hitta ett foder - Eukanuba - som dög åt den lille finsmakaren. Nu är det Hill's Prescription diet Dental Health som gäller och som tur var krävdes ingen längre invänjning med det fodret.

Samtliga inlägg som har något med Addisons sjukdom att göra finns här.

5 kommentarer:

Renathe Schneider sa...

Kram o puss till kexmonstret!

GG sa...

Skönt att han mår bra igen.

Livet på Citronodlingen sa...

Men fasen va dåligt med försäkringen!
Bra att han gillar den nya maten i alla fall :)

Pysselfarmor sa...

sååå söt!

usch ja detta med försäkringar när hundar blir äldre - det är ju då man behöver försäkring och kanske har man aldrig tidigare under hundens levnad använt försäkringen utan bara betalat in....

Jenny sa...

Önskar det fanns "tandfoder" för katter också, speciellt vår tjockisgris som äter allt... (vi konstaterade härom dagen att hon nu väger 7kg... den stora katten väger 6 och han är "lagom". Hon ser ut som en luddig fläskkorv. Vi bytte från billigt foder till bättre förra året, det har hon gått upp i vikt av, så nu byter vid ned oss igen, vilket stora katten inte gillar, han hatar den maten och äter mindre, vilket ger henne chansen att äta mer... ! Hopplöst. :-)
Hoppas Higgins fortsätter tycka om det där fodret och håller sig så kry det bara går nu.