2012-05-16

Inte riktigt där än


I måndags var jag till veterinären igen med Higgins för kontroll av hans värden, vi väntar ju på att de ska stabilisera sig så att han ska kunna få sina tänder fixade. Det "lustiga" var att det nu inte verkar vara någon fara med blåsljudet han ska ha på hjärtat. I somras i samband med att han fick Addisons sjukdom konstaterad så sas det ju också att han hade ett blåsljud på hjärtat vilket inte går så bra ihop med sövning. Han har alltså setts som en extra riskfylld patient när det kommer till att göra rent tänderna eftersom han då måste sövas. Veterinären vi träffade i måndags lyssnade noga på hans hjärta, och efter en stund sa hon att hon inte tyckte man direkt kunde kalla det ett blåsljud utan att de nog ska kunna ordna med hans tänder nere på kliniken här i stan. Det har ju tidigare varit tal om kardiologisk undersökning innan ett eventuellt tandingrepp. Nu är det här inte första veterinären som sagt att blåsljudet inte är så himla farligt, jag har hört det tidigare så jag litar mer och mer på det. Vore skönt att kunna få Higgins tänder fixade här i stan för att slippa resan till Strömsholm där vi annars skulle få göra det här. 

I vilket fall som helst, när veterinärundersökning och blodprov var avklarat kunde vi gå hem igen, Higgins fick äntligen sin frukost och så var det dags för mig att gå till jobbet. Veterinären ringde mig senare på förmiddagen med resultatet av blodprovsundersökningen. Nu kommer jag inte exakt ihåg resultatet av alla prover, men än är vi inte riktigt där, det är ett par värden som kan förbättras ytterligare så vi ska tillbaka igen om tre veckor för nytt blodprov. Dosen av Florinef har höjts med en halv tablett per dag, så nu är han uppe i 4,5 tablett av den. Kortisondosen ligger kvar på en tablett per dag och så ska jag fortsätta försöka få i honom extra salt. Strör jag det på maten är han inte så intresserad av att äta alls, då måste jag nästan handmata honom en bit i taget, så jag har börjat strö lite salt på ostskivor som han äter utan att blinka. Får bara se till att det inte blir för mycket salt för då kanske han slutar äta ost också och då vet jag inte hur jag ska få i honom medicinen. Eventuellt kan ju veterinären skriva ut salttabletter också, vi får se. Nu är det alltså bara att vänta ett tag igen, ta ett nytt prov och sen hoppas vi att de där eländiga tänderna kan bli fixade, allra helst hos veterinären här i stan. Efter det hoppas vi verkligen att vi slipper dessa täta veterinärbesök ett tag. Både Higgins och jag börjar tröttna på dessa ständiga återbesök. 

5 kommentarer:

Ingrid sa...

Åh så skönt att höra att han kanske kan få sina tänder fixade. ALfons fick sina fixade nu när han var 15 1/2 år :0)

När han var 3 år fick vi veta att han levde på lånad tid. Han hade ett blåsljud på hjärtat och skulle aldrig leva och bli gammal?? Ehhhh...

Första året gick vi på kontroll var 6 månad. Sedan efter ett år hördes inte blåsljudet mer och har sedan dess aldrig hörts igen. Nu säger veterinären "starkt och bra hjärta" på en snart 16 årig gammal svart cockerherre!!

Visst är det skumt?

~Ingrid

Renathe Schneider sa...

Håller tummarna för att det går att fixa tänderna lokalt i stället för att åka till Strömsholm!
Har dom inte gjort något ultraljud på hjärtat? Vi ska kollas Fidellas blåsljud igen nu i sommar.
Hoppas att det är stabilt.
Kram till Higgins!

Pysselfarmor sa...

ååååå så skönt att höra att det nog ordnar upp sig till det bästa för Higgins!
puss på nosen!

Yvonne L sa...

Ingrid: Ja, vi hoppas att det snart blir gjort! Visst är det märkligt det där med blåsljud, får väl se vad de säger nästa gång också.

Renathe: Vore skönt att slippa resan till Strömsholm, visserligen ingen långresa men ändå. Något ultraljud på hjärtat har inte gjorts, förhoppningsvis slipper vi det också.

Pysselfarmor: Ja, vi hoppas det ordnar sig nu!

Hörni sa...

Hoppas det går bra nu då så Higgins får sina tänder fixade på enklaste sätt.