Higgins på återbesök

Higgins har ju Addisons sjukdom - läs alla inlägg om det här - och idag var det dags för ett nytt blodprov. Vi hade fått höra tidigare att det skulle tas prover ungefär en gång i halvåret, och nu var det ju bara omkring tre månader sedan förra blodprovet togs. Men, bäst att göra som veterinären säger.

Provet ska göras på fastande mage, så morgonens rutiner var helt fel enligt Higgins. Han fick ju ingen mat!!! Istället fick han bara sin medicindos inrullad i en ostskiva, och det brukar han inte få förrän vi kommer in från första promenaden. När jag satt och drack min juice innan jag tog ut honom på promenad visade han sitt missnöje med att få svälta ihjäl det första han gjorde på morgonen genom att med nosen peta upp dörren till skafferiet. När han fått upp dörren körde han in huvudet, petade med nosen på sin matpåse, vände sig om och gav mig onda ögat... Innan jag hann trilla ihop och förvandlas till jag vet inte vad distraherade jag Higgins och så gick vi på promenad.

Nu blev ju promenaden inte helt lyckad enligt Higgins eftersom vi hamnade på veterinärmottagningen. Visserligen gick han in där utan knot - mycket ovanligt så han kanske var yr av hunger eller något sånt - men sen när jag anmält att vi var där tyckte han vi kunde gå på en gång. På bilden ovanför ligger han och är olycklig och har antagligen redan börjat misstänka att han kommer att bli stucken i benet inom kort.

Vi träffade en jättetrevlig veterinär som tyckte det var så roligt att få träffa en sån gammal patient - Higgins är ju en gammal man på 11 år - men jag vet inte om Higgins tyckte det var lika roligt att träffa veterinären. Nu var det ju visserligen inte hon som stack honom i benet, men ändå....I alla fall så tyckte hon att av min redogörelse över hur han är i största allmänhet och med tanke på hans ålder att han verkar må bra ändå med tanke på Addisons och annat. Som hon sa, den katarakt man kan se att han börjar få i bägge ögonen, åldersvårtorna, blåsljudet på hjärtat och den förändring - troligen en tumör - som finns i närheten av ena njuren inte är något han oroar sig över eftersom han inte vet om att han lider av det. Så länge han har en bra livskvalité och är pigg och alert i det stora hela är det bara dumt att "bråka" med honom.

Sen efter en liten väntan var det dags för själva blodprovstagningen, och den gick bra, Higgins höll sig väldigt lugnt och stilla och protesterade inte förrän han fått komma ner på golvet. Då skällde han och tyckte vi skulle gå på en gång, troligtvis var han väldigt nära svältdöden. Veterinären skulle ringa upp mig och berätta om provresultatet senare idag så Higgins och jag gick hem och äntligen fick vi äta frukost båda två.

Det här är inte Higgins som äter frukost utan bilden ovan och följande bilder är från häromkvällen då en papperspåse med ett par levergodisbitar höll monstret sysselsatt ett bra tag...

...man måste ta sönder påsen i småbitar...

...och så måste man se till att inga levergodisbitar ligger och gömmer sig i hörnen!

Missade samtalet från veterinären, troligtvis var jag någonstans med dålig mobilmottagning, men hon hade pratat in ett meddelande. Både natrium och kalium ligger på en bra nivå så vi behöver inte förändra något i doseringen av medicinerna Higgins får. Det var ju bra, men jag tror att Higgins gärna sett att han skulle få en större bit ost varje morgon. Han har inte fattat att i den ihoprullade ostskivan han får döljer sig hans medicin.

Förresten så sa heller inte veterinären något om att Higgins plötsligt skulle blivit en hamster, så jag chansar på att det var apoteket som skrev fel på etiketten!